Vi är inte döva - men hör vi?
Flugor föds, flugor lever, flugor dör. Men när en fluga slutar att vara en fluga får den ett eget liv. Likt en parasit trilskar den in sig i vår levnadsstil och föder sig på våra vanor - och ovanor, likt en parasit blir den vårat liv.
En portabel mediaspelare är ej längre ett medel för att lyssna på musik "on the go", det är mer ett virus som konstant ska påminna oss om hur beroende vi är utav de småsaker som egentligen styr mer i våra liv än vad vi kanske vill erkänna. Objekt vilka vi utan blir frustrerade, lättirriterade och rent utsagt djävulska. Hej, jag heter Filip och jag är en helt vanlig pojke.
Gråa dagar - simpla plagg, varför klä upp sig om man är egentligen är nere?
Hur mycket jag än avskyr tanken slår det mig gång på gång att det kanske är min iPod som formar mig - och inte tvärt om. Lyssnar jag på den musik jag nu faktiskt lyssnar på på grund utav det som jag lyssnat på tidigare, har jag kontroll? Är jag insnöad, och hur kommer jag ut? Det är svårt att vara objektiv när det handlar om något så subjektivt som sitt eget liv.
Ibland vill jag höra buskarnas rassel när vinden drar igenom. Ibland vill jag höra bussens inbromsning och chaufförens äckligt inövade hälsningsfras. Ibland vill jag höra livet. Livet, som faktiskt låter mer än vad man tror - än vad jag trodde. När lyssnade du senast på asfalten under dina fötter? Vi är inte döva - men vi hör inte.
Även vi människor har batterier, men jag tror att det finns olika typer. Vi har batterier som laddas då vi sover, en del som laddas upp då vi äter och andra när vi älskar. Men vi har också batterier som laddas när vi lever, lever utan beroendet utav något litet och försumbart. Batteriet som laddas då vi hör barn snörvla på tunnelbanan.
Idag tog energin slut i min iPod - idag laddades jag upp...
En portabel mediaspelare är ej längre ett medel för att lyssna på musik "on the go", det är mer ett virus som konstant ska påminna oss om hur beroende vi är utav de småsaker som egentligen styr mer i våra liv än vad vi kanske vill erkänna. Objekt vilka vi utan blir frustrerade, lättirriterade och rent utsagt djävulska. Hej, jag heter Filip och jag är en helt vanlig pojke.
Gråa dagar - simpla plagg, varför klä upp sig om man är egentligen är nere?
Hur mycket jag än avskyr tanken slår det mig gång på gång att det kanske är min iPod som formar mig - och inte tvärt om. Lyssnar jag på den musik jag nu faktiskt lyssnar på på grund utav det som jag lyssnat på tidigare, har jag kontroll? Är jag insnöad, och hur kommer jag ut? Det är svårt att vara objektiv när det handlar om något så subjektivt som sitt eget liv.
Ibland vill jag höra buskarnas rassel när vinden drar igenom. Ibland vill jag höra bussens inbromsning och chaufförens äckligt inövade hälsningsfras. Ibland vill jag höra livet. Livet, som faktiskt låter mer än vad man tror - än vad jag trodde. När lyssnade du senast på asfalten under dina fötter? Vi är inte döva - men vi hör inte.
Även vi människor har batterier, men jag tror att det finns olika typer. Vi har batterier som laddas då vi sover, en del som laddas upp då vi äter och andra när vi älskar. Men vi har också batterier som laddas när vi lever, lever utan beroendet utav något litet och försumbart. Batteriet som laddas då vi hör barn snörvla på tunnelbanan.
Idag tog energin slut i min iPod - idag laddades jag upp...
Kommentarer
Postat av: Emma says style, love & rock and roll.
sv; ingen fara, smaken är ju som baken! Jag har väldigt sliten rockig stil i övrigt så jag tycker att det är bra att det ser lite white-trash ut ;)
Postat av: Baby Melody
Jo det är sant:) Men då ska man gå till provsminkning att man vet hurdan smink man får och är man nöjd med makeup-artistens stil :) Jag sminkade mig själv för min bröllop. Fast jag är ju makeup-artist:D
Men du har rätt, det är skönt att nån annan gör det, om man är jättenervös till exempel.:)
Vad händer till helgen då?
<3
Trackback
